Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

 

Diabetesen är en berg-och-dalbana. Upp och ner, ner och upp och just nu är den neråt. Jag har skrivit tidager att jag tycker att det är jobbigt med sommaren. Och nu är det snart sommar och jag börjar liksom bli orolig hur det ska bli. Så därför är det nere just nu. Men jag tror att det blir bättre snart, det blir det alltid. Efter ner kommer alltid upp! 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Såklart är det ju dåligt att jag har det. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva vad som är dåligt för nästan allt är dåligt. Men jag kan skriva typ dom basic sakerna. Jag har ju tagit upp några som till exempel träningen, skolan nätterna, sommaren, resa, sprutor och blåmärken. Men det är ju typ det. All innebörd med diabetes. Alltså att man har diabetes och man måste ta hand om den annars dör man innom en vecka liksom... Om jag skulle sluta ta insluin skulle jag dö inom en vecka av uttorking och att jag typ spyr hela tiden.. Så ja i almänhet är det sju dåligt...

 

Jag får äta mellis i skolan och att jag har en andledning att inte vara med på alla skolaaktiviteter. Haha just nu ser jag bara dedär positvia grejorna. Fast det är ju egentligen posetivt att jag har fått den för jag har blivit så sjukt mycket starkare i mig själv! Jag har ju även lärt känna mig själv väldigt väldigt bra. Asså fysiskt. Jag vet precis hur jag reagerar på olika aktiviteter och sådant. Jag har lärt mig vad som är hälsosamt och vad som inte är. Jag kan allt som går att kunna om mat och idrott och jag har lärt mig vad som är bra att äta och vad som inte är bra att äta. Och det är ju bra!

 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Ååå jag kommer ihåg första gången jag skulle åka utomlands med min diabetes! Jag var hur nervös som helst i tullen eftersom man inte kan ha metall och sådant. Jag behövde även en massa papper om att jag får ta med vätska och alla mina sprutor och sådant. Men så gick jag igenom tullen och de började tjuta. Så gav jag papprerana till gubben och så var det över. Jag undrade varför jag var så nervös innan det var ju hur lätt som helst! Men jag blir alltid lika nervös! Jag skriver ju dedhära innan New York och det är 3 dagar kvar tills vi åker dit och jag är hur nervös som helst! Efetrsom dom är så otroligt överbevakande och kontrolerande där så är jag meganervös! Tänk om jag inte kommer in i landet?! Sen dessutom ska vi mellanlanda och hålla på så jag kommer få gå egenom tullen typ 1000 gånger! Jag är jättenervös redan nu liksom!

 

När man åker utomlands med diabetes är det inte jättekrongligt. Man måste ha med en massa reservsprutor, nålar och slangar men det är ju inga problem. Man måste även kolla med landet man åker till om min försäkring räcker ifall det skulle hända något och jag behöver åka in på sjukhus. Jag undrar alltid hur det är med pumpen på flyplanet. För att man får ju inte ha några telefoner eller sådant på under straten och landingen och så måste man ha på flygplansläge resten utav resan. Men pumpen måste jag ju ha på hela tiden, den går ju inte att stänga av eller koppla loss! Men flyplandet störs av typ stråling och sådant så jag tror inte pumpen utrstårlar strålning men däremot gör ju sensorn det. Jag vill verkligen inte stänga av den och hålla på att krånga med teststickor och sådant. Men det blir nog inte så strort problem, man behöver ju inte direkt gå runt och visa att man har diabetes. Det står ju inte diabetes i pannan på mig ;).

 

Så när man åker utomlands behöver man egentligen bara ha koll på att ha med jättemycker reservgrejor (skulle ju vara tråkigt om jag behövde åka hem för att pumpen slutade fungera på resan), kolla med försäkringen och att man har med papprerana med tillstånden till attt ta med vätska, nålar och sprutor.

 

Jag tror att sommaren är värst. Man visar nålarna mycket mer och det är varmt. Pumpen får inte bli mer än 24 grader för då slutar inslulinet att fungera. Så när jag åker och badar och sådant får jag alltid ta med en frysväska.   Och när jag är och badar har jag inte pumpen på mig för den tål inte vatten. Så jag behöver ibland avbryta och gå upp på land och ta extra insluin. Kläder är ju också ett problem men det skrev jag tidigare om ju. 

 

På sommaren är blodsockrerna oftast svajigare och sämre eftersom man inte äter regelbundet och gör inte samma sak varje dag. Så det är ganska svårt att avgöra hur mycket insluin man ska ta. 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Kläder är något som faktiskt något som oroar mig. Jag kan ju inte använda vad som helst eftersom jag alltid måste ha med pumpen. Så kläder med fickor är ett måste! Sen dessutom så tycker jag inte om kläder som sitter över eller nära där jag har nålen för då gör det ont eller så bara jag fassnar med nålen i kläderna (det gör galet ont!!) Så kläder är något som är minus i diabetesen.

Jag får blåmärken av alla nålar. Min vänstra arm har just nu 4 blåmärken och min högra 2. Förut när jag tog sprutor hade jag jättemycket blåmärken på magen och benen, JÄTTEMÅNGA! Men jag får inte blåmärken av nålen av sensorn eller pumpen. Där får jag förhårnader och sår, haha vilket inte heller är bra för dom går aldrig bort (förhårdnaderna alltså).

Det värsta man kan säga enligt mig är ju att säga något elakt om diabetesen. Det är ju klart det värsta eftersom man absolut inte kan göra något åt det. Jag fick en kommentar i 6:an att jag var äcklig som tog sprutor och höll på med sådan i klassrummet och jag kan fortfarande inte släppa det! Jag menar det är ju inte direkt jag väljer att ta en massa sprutor?!?!?!?!?! Även om den kommentaren var sagt av en Idiot för 2 år sedan så gör den fortfarande ont!

 

Fast dehär kommentarerana "får du äta så mycket"  är väldigt jobbiga! De som kommenterar/frågar det är ju bara snälla men jag vill bli behandlad som en helt vanlig människa.

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Att sova med diabetes tycker jag personligen är sjukt jobbigt. Det är på nätterna jag har konstigast blodvärlden och om jag har ett högt blodvärde klockan 8 på kvällen vet jag att jag kommer ligga runt 15-25 mellan klockan 10 på kvällen och 4 på morgonen. För när man blir väldigt hög och går upp över 14 så är det väldigt svårt att få ner blodsockret igen. Jag kan behöva ta trippelt så mycket insluin och ändå sjunker jag bara ett par enheter. På natten är det ännu mer knepigare eftersom jag inte rör mig så mycket blir jag hög lättare och det är ännu svårare att få ner blodsockret. Det är på natten jag har minst svajiga värden men jag MÅSTE ha ett bra blodsocker klockan 8 på kvällen, annars är hela natten förstöd. 

 

Om man är låg på natten vaknar man mycket lättare. Det tycker jag är bra för annars hade jag nog kommit i många insulinkomor! Men när man vaknar och är låg så är man ju nyvaken (alltså kan man inte tänka rätt) plus att man är låg så då år inte hjärnan tillräckligt mycket socker för att fungera. Så det brukar vara väldigt svårt att jag gör något åt att jag är låg så då har vi satt en dörrklocka i mitt rum. Så jag plingar på klockan så låter det uppe i mammas och pappas rum så kommer de ner och ger mig det jag behöver. Samma sak händer när jag är hög. 

 

Jag har alltid varit en sådan person som behövt sova regelbundet och mycket. Och de har påverkats extremt mycket av diabetesen. Jag har svårare att somna om jag har varit låg vid klockan 8 ör då har jag käkat dextrosol och all energi är fortfarnade kvar i kroppen. Om man har ett dåligt blodocker är det näst intill omöjligt att sova för att man känner sig så dålig. Sen dessutom så larmar alltid pumpen om man har ett dåligt blodsocker så man vaknar varje kvart eftersom den larmar en gång i kvarten. 

 

Det är inte så roligt att ha diabetes om man behöver sova minst 9 timmar varje natt för att kunna fungera dagens efter... :(

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt vanliga frågor jag får

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Att träna med diabetes förstår jag inte själv. ALLA relger säger att man alltid blir låg efter och under man har tränat. I varende bok står det och man får höra det på varenda föreläsning. Men för mig är det helt tvärt om. Jag går upp på blodsocker 18-25 och jag tar ungefär 7 enheter extra insluin (1 enhet= 1 potatis) bara för att komma ner på en bra nivå i blodsockret. Helknäppt! 

 

När man tränar får man absolut inte vara låg! Det är som att bryta mot lagen om man tränar med ett blodsocker under 5! Och jag är ganska dålig på att äta bra mat innan jag tränar vilket gör att mitt blodsocker antingen är jättehögt eller lågt. Om jag jag inte hade diabetes hade jag lätt kunnat träna varje dag! utan att tveka! Men det går inte när man har diabetes och det suger rövhål! Jag brukar säga att det jobbigaste med diabetesen är att anpassa sig efter den! Jag måste alltid ha med mig väska med mitt diabeteskitt. Jag ska aldrig vara ensam när jag är låg och måste alltid ha tillgång till mina saker! Jag år inte gå en meter utanför mitt hus utan dextrosol. För på en timma kan hända mycket! Jag kan lätt gå ner 20 enheter i blodsocker på 1 timma! Vilket gör att om jag har otur kan jag komma i insluinkoma! 

 

Att träna med diabetes är jättekonstigt och det sliter på kroppen hur mycket som helst! Mina läkare säger att jag får träna etersom det gör att allt utom diabetes fungerar bättre. Diabetesen får komma i andraplats där. Fast inte på fel sett!! Jag måste ha respekt för mitt blodsocker, det är egnetligen på träningen när jag behöver ha mest kolla på vad jag har ör blodsocker eftersom allt grår mcket snabbare. Både upp och ner. Så att träna med diabetes är helkasst!

 

 

jag hatar att få frågan "kan du verkligen äta dehär?". Den gör mig bara arg. Jag vill bli behandlad som vilken annan männsika som helst. Jag vet att peronen säger det för att vara snäll men jag vill bli behandlad som en vanllig person. Diabetesen är en stor del i mitt liv men inte hela mitt liv. 

 

Jag kan äta som normalt folk. Jag kan äta godis och chips, bara det att det inte är bra för mig. Men jag måste få leva också! Jag har ju ett liv. Jag ska ju självklart unvika vissa rätter med snabba kolhydrater (t.ex lösgodis, soppa eller pulvermos) men jag vill fortarnde kunna äta. Jag äter precis som alla andra (eller nä inte rikgit jag äter ungefär 100 gånger mer än alla adnra).

 

Jag anpassar mig HELA tiden, som ni andra inte märker. Några exempel: jag har alltid hög midja på jeans och shorts för att annars skaver nålen, jag gillar inte att sova över hos andra p.g.a att jag behöver testa mig på natten och jag använder bara tränings-shorts med fickor för att jag alltid behöver ha med min pump och dextrosol.

 

En sak jag anpassar mig med är att jag inte äter när jag är hög. Jag kan vara galet hungrig men jag får inte äta! Det är jobbigt. Men det händer inte jätteoffta. Jag tror även att jag äter mer grönskaer p.g.a min diabetes men det är ju bara bra. Jag äter dextrosol varje dag ungefär 3-10 st kan gå åt under ett dygn. Fast det är ju inte direkt jobbigt. Jag har alltid med mig frukt- vart jag än går. För jag måste äta mellis! När jag går i skolan äter jag ett äpple på förmiddagen och sedan macka på eftermidagen. En sak som är väldigt väldigt väldigt negativ med diabetesen är mellanmålen.

 

Jag får gå och ta mellanmål i skolan när det behövs. "Nationella Diabetesteamet och Diabetes i Skolan-projektet har tagit fram en individuell vårdplan för egenvård i skolan av diabetes. Varje barndiabetesmottagning är enligt lag skyldig att ansvara för att vårdplanen fylls i och att se till att den efterlevs i samarbete med familj och skola" Vilket betyder att jag som diabetiker ska ha tillgång till mina medecinska behov som till exempel att kunna ta mellanmål. Det är inte direkt jobbigt att gå och ta mellis, det är inte pinsmat att stå där med dagisbarnen eller att behöva gå från lektionen. Utan det är kommentarerna jag får när jag käkar mitt mellanmål "Jag önskar att jag också hade diabetes så jag också kan få ta mellanmål" eller "Vad lyxigt hon har det som får ta mellanmål när hon vill". Ni som säger det kan ta ock tänka till en gång till. Jag vet att det är bara de närmaste som verkligen ser hur diabetesen påverkar mig men man kan väll tänka lite innan man säger saker? Det är ju ungefär som att säga jag önskar att jag får cancer så jag kan få en peruk gratis! Det är precis samma sak. Tänk på vad ni säger innan ni säger det.

 

 

Alltså är träningen helkass med diabetesen men maten fungerar ganska bra för mig. Det är inte själva maten som är jobbig utan kommentarerna.

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Eftersom att jag saknar insluin så behöver jag ersättning för det. När jag fick diabetes använde jag sprutor. Två till tre olika. I början körde jag på 2 st olika. Nattinsulin (Levermir) och matinsluin (NovoRapid). Levemiren tog man i benet och 2 gånger om dagen. Varje morgon klockan 8 och varje kväll klockan 7 tog man denna spruta i framsida lår. Det gjorde galet ont nästan varje gång och jag hade massa blåmärken där. NovoRapiden tog man till varje gång man åt mat eller om man hade ett högt blodsocker. Alltså 8-10 sprutor om dagen, dessa tog man i magen. Men etersom jag alltid har haft sådant problem med mina blodsocker så fick vi ta en till extraspruta. Så jag tog 3 olika sprutor. Den trejde sprutan heter Actrapid och denna tog jag varje kväll kl 8. Så det blev ganska jobbigt. Sen dessutom så leder ju svajiga blodsocker till att man behöver testa sig oftare (som ett stick i fingret ((men jag är så sjukt nålrädd så jag fick ångestattacker och hyperventelerade varenda gång jag skulle testa mig så jag fick börja testa mig i armen istället)). Vi räknade ut att jag tog 18 st blodsocker test varje dygn. Dag och natt. Vilket ledde till att mina diabetesläkare reagerade på mig. Jag tog TRE olika sprutor ungefär 11-15 sprutor varje dag och testade mitt blodsocker 18 gånger om dagen! De sa att detta inte var normalt. Jag visste att jag skulle få en inslunpump någon gång men jag trodde det skulle dröja några år. Sen dessutom så hade jag sett i tidningen en vecka innan jag var hos läkaren att om några år så kommer det att komma ut sensor på markanden. En senor var en sak som testade blodsockret automatiskt varje 10 sekund. Läkarn sa att de var tvunga att se till att jag skulle få en pump -och det fort! Men de sa även att de kunde fixa en sensor till mig! Jag var den gladaste personen på hela jordklotet!! Jag skulle få slippa ta en massa sprutor och slippa testa mig 18 gånger om dagen utan bara 4-8 gånger! Pumpen behöver man byta var 3:dje dag och sensorn var 6:de dag.

 

Sprutorna:

Pumpen

Sensorn

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Kortfattat kan man säga att diabetes är en sjukdom som gör att vissa celler i kroppen attackerar      bukspotkötteln så den slutar producerar insulin. Det är därför diabetiker tar sprutor med insulin de ersätter bukspottköteln. Bukspottköteln sprutar ut lite insulin hela tiden och mer när man äter för friska människor. Insulinet sänker blodvärdet och mat höjer det, därför måste man ha insulin. Om man inte har insulin så höjs blodvärdet man ska ha mellan 4-8 för att må bra. Det är inte bra ifall man är över 8, då kan man få komplikationer senare i livet. Men om man tar för mycket insulin så kan man bli låg. Då får man ofta ont i huvudet, mår illa,känner att man måste spy, kan inte hålla balansen, kan inte koncentrera sig t.ex när man läser måste man koncentrera sig jättenoga för att kunna läsa en väldigt lätt text, läpparna kan domna bort, man svettas eller så känner man inget. Det är farligt för nutiden att vara låg, om man blir riktigt låg kan man komma i insulinkoma. Det är för att kroppen inte har något socker i kroppen. Då får inte hjärnan något socker och då är det svårt att tänka rätt.

 

 

Om du vill veta mer om diabetes finns mer information här neranför

 

 

Jag tänkte på en grej. Att när jag startade denna bloggen tänkte jag att jag skulle ha en inrikgtin på diabetes, men det har inte riktigt blivit så. Det har blivit mer en vardagsblogg med lite diabetes. Och jag tror att andledningen till att det har blivit mer som en vardagsblogg är för att jag aldrig orkar ta tag i det och förklara vad diebetes egentligen är! Det är verkligen tusen gånger så mer än vad folk ser! Till exempel mina bästa kompisar, de ser mig nästan varje dag och de vet ju liksom vad jag går igenom, men det vet inte vad det innebär. Jag tror att ingen fattar vad diabetes innebär förutom de som har de. Det går så många mer tankar genom mitt huvud som aldrig kommer upp. Därför tänkte jag att jag skriver hur det är att ha diabetes på rikgti här på bloggen i tio dagar! Olika inriktningar varje dag! Jag tycker det var en super ide för att då skriver jag dessa dagar nu innan jag åker till New York så ställer jag in tidsinställda inlägg som kommer upp nu när jag är borta! Jag tror att det kan vara ganska fascinerade att få höra om vad jag just jag går igenom!

 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

sedan så gör jag en extra dag där jag lägger upp massor utav bilder och fakta om diabetes som kan vara ganska roliga!

 

Att leva med diabetes är ju en hel vetenskap. Det finns ingen som helst logik och det är totalt olika varje dag. Det går inte och styra.

 

Även om jag har väldigt bra blodsocker så är det ungefär 1-2 timmar varje dag som jag inte kan göra allt till 100% av att jag har ett dåligt blodsocker. Det är väldigt mycket tid. Jag vet inte hur mycket jag har missat genom att bara vara låg eller hög.

 

Men jag har bestämt mig för att kämpa utterligare lite till med diabetesen! Jag ska få till det! Därför sitter jag nu och läser om hur man kan sköta sin diabetes. Wohooo plugga på Johanna! Belöningen är jättestor så fortsätt kämpa! Peppar mig själv lite granna ;)

 

Haha jag har ju världens goaste vänner alltså! Fick dehär fina sakerna av de i prisent för att jag hade haft diabetes i 2 år :D