Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

 

Diabetesen är en berg-och-dalbana. Upp och ner, ner och upp och just nu är den neråt. Jag har skrivit tidager att jag tycker att det är jobbigt med sommaren. Och nu är det snart sommar och jag börjar liksom bli orolig hur det ska bli. Så därför är det nere just nu. Men jag tror att det blir bättre snart, det blir det alltid. Efter ner kommer alltid upp! 

Jag kan seriöst sitta och titta på denna vidoe i repit och bara drunkna i deras fin personlighet ögon, röst och allt. Döda mig så jag kommer till himmelen och år träffa dom!

 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Såklart är det ju dåligt att jag har det. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva vad som är dåligt för nästan allt är dåligt. Men jag kan skriva typ dom basic sakerna. Jag har ju tagit upp några som till exempel träningen, skolan nätterna, sommaren, resa, sprutor och blåmärken. Men det är ju typ det. All innebörd med diabetes. Alltså att man har diabetes och man måste ta hand om den annars dör man innom en vecka liksom... Om jag skulle sluta ta insluin skulle jag dö inom en vecka av uttorking och att jag typ spyr hela tiden.. Så ja i almänhet är det sju dåligt...

 

Jag får äta mellis i skolan och att jag har en andledning att inte vara med på alla skolaaktiviteter. Haha just nu ser jag bara dedär positvia grejorna. Fast det är ju egentligen posetivt att jag har fått den för jag har blivit så sjukt mycket starkare i mig själv! Jag har ju även lärt känna mig själv väldigt väldigt bra. Asså fysiskt. Jag vet precis hur jag reagerar på olika aktiviteter och sådant. Jag har lärt mig vad som är hälsosamt och vad som inte är. Jag kan allt som går att kunna om mat och idrott och jag har lärt mig vad som är bra att äta och vad som inte är bra att äta. Och det är ju bra!

 

Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Ååå jag kommer ihåg första gången jag skulle åka utomlands med min diabetes! Jag var hur nervös som helst i tullen eftersom man inte kan ha metall och sådant. Jag behövde även en massa papper om att jag får ta med vätska och alla mina sprutor och sådant. Men så gick jag igenom tullen och de började tjuta. Så gav jag papprerana till gubben och så var det över. Jag undrade varför jag var så nervös innan det var ju hur lätt som helst! Men jag blir alltid lika nervös! Jag skriver ju dedhära innan New York och det är 3 dagar kvar tills vi åker dit och jag är hur nervös som helst! Efetrsom dom är så otroligt överbevakande och kontrolerande där så är jag meganervös! Tänk om jag inte kommer in i landet?! Sen dessutom ska vi mellanlanda och hålla på så jag kommer få gå egenom tullen typ 1000 gånger! Jag är jättenervös redan nu liksom!

 

När man åker utomlands med diabetes är det inte jättekrongligt. Man måste ha med en massa reservsprutor, nålar och slangar men det är ju inga problem. Man måste även kolla med landet man åker till om min försäkring räcker ifall det skulle hända något och jag behöver åka in på sjukhus. Jag undrar alltid hur det är med pumpen på flyplanet. För att man får ju inte ha några telefoner eller sådant på under straten och landingen och så måste man ha på flygplansläge resten utav resan. Men pumpen måste jag ju ha på hela tiden, den går ju inte att stänga av eller koppla loss! Men flyplandet störs av typ stråling och sådant så jag tror inte pumpen utrstårlar strålning men däremot gör ju sensorn det. Jag vill verkligen inte stänga av den och hålla på att krånga med teststickor och sådant. Men det blir nog inte så strort problem, man behöver ju inte direkt gå runt och visa att man har diabetes. Det står ju inte diabetes i pannan på mig ;).

 

Så när man åker utomlands behöver man egentligen bara ha koll på att ha med jättemycker reservgrejor (skulle ju vara tråkigt om jag behövde åka hem för att pumpen slutade fungera på resan), kolla med försäkringen och att man har med papprerana med tillstånden till attt ta med vätska, nålar och sprutor.

 

Jag tror att sommaren är värst. Man visar nålarna mycket mer och det är varmt. Pumpen får inte bli mer än 24 grader för då slutar inslulinet att fungera. Så när jag åker och badar och sådant får jag alltid ta med en frysväska.   Och när jag är och badar har jag inte pumpen på mig för den tål inte vatten. Så jag behöver ibland avbryta och gå upp på land och ta extra insluin. Kläder är ju också ett problem men det skrev jag tidigare om ju. 

 

På sommaren är blodsockrerna oftast svajigare och sämre eftersom man inte äter regelbundet och gör inte samma sak varje dag. Så det är ganska svårt att avgöra hur mycket insluin man ska ta. 

Hennes inlägg är väldigt fint skriva och peppande! Hon använder en bra Svenska så att det är lätt att förstå vad hon menar. Hon skriver om sina negativa tankar om sig själv, men har även en lösning på hur man ska acceptera sig själv för den man är, vilket är väldigt väldigt bra. Genom att hon tar upp sina tankar om idealer och även tusentals andra tjejor (inklusive mig) har och sedan skriver hur man ska göra för att må bättre utstrålar hon en massa positiv energi och en massa självförtroende! 

Klara blev mobbad i lite mindre än 9 års tid. Hon blev inte lite mobbad utan ganska grovt mobbad som hon skriver på sin blogg "Jag kan skriva här, försöka förklara hur det kändes att vara mobbad, grovt mobbad, alltid få höra hur värdelös man var, och tillslut börja tro på det, men jag kommer aldrig kunna beskriva hur ont det faktiskt gjorde. Jag kommer aldrig kunna få er som inte själva varit med om det förstå hur mycket mobbning förstör för en." Hon skriver på bloggen om hur det känndes under tiden hon blev det och hur hon än idag är påverkad. Jag tycker att Klara är otroligt modig och mogen som vågar öppna upp sig på detta viset för hela världen. Hon är en otroligt fin person som har en kämparglöd som jag tror att hela Sverige är avensjuka på! Jag tycker att alla ska gå in på hennes blogg (www.kklara.se) och läsa igenom hennes fina och starka inlägg!!