Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?

Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får

Dag 3: Träna och äta med diabetes

Dag 4: Nätterna med diabetes?

Dag 5: Skola med diabetes

Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?

Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker

Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?

Dag 10:Hur det känns just nu och varför

 

Ååå jag kommer ihåg första gången jag skulle åka utomlands med min diabetes! Jag var hur nervös som helst i tullen eftersom man inte kan ha metall och sådant. Jag behövde även en massa papper om att jag får ta med vätska och alla mina sprutor och sådant. Men så gick jag igenom tullen och de började tjuta. Så gav jag papprerana till gubben och så var det över. Jag undrade varför jag var så nervös innan det var ju hur lätt som helst! Men jag blir alltid lika nervös! Jag skriver ju dedhära innan New York och det är 3 dagar kvar tills vi åker dit och jag är hur nervös som helst! Efetrsom dom är så otroligt överbevakande och kontrolerande där så är jag meganervös! Tänk om jag inte kommer in i landet?! Sen dessutom ska vi mellanlanda och hålla på så jag kommer få gå egenom tullen typ 1000 gånger! Jag är jättenervös redan nu liksom!

 

När man åker utomlands med diabetes är det inte jättekrongligt. Man måste ha med en massa reservsprutor, nålar och slangar men det är ju inga problem. Man måste även kolla med landet man åker till om min försäkring räcker ifall det skulle hända något och jag behöver åka in på sjukhus. Jag undrar alltid hur det är med pumpen på flyplanet. För att man får ju inte ha några telefoner eller sådant på under straten och landingen och så måste man ha på flygplansläge resten utav resan. Men pumpen måste jag ju ha på hela tiden, den går ju inte att stänga av eller koppla loss! Men flyplandet störs av typ stråling och sådant så jag tror inte pumpen utrstårlar strålning men däremot gör ju sensorn det. Jag vill verkligen inte stänga av den och hålla på att krånga med teststickor och sådant. Men det blir nog inte så strort problem, man behöver ju inte direkt gå runt och visa att man har diabetes. Det står ju inte diabetes i pannan på mig ;).

 

Så när man åker utomlands behöver man egentligen bara ha koll på att ha med jättemycker reservgrejor (skulle ju vara tråkigt om jag behövde åka hem för att pumpen slutade fungera på resan), kolla med försäkringen och att man har med papprerana med tillstånden till attt ta med vätska, nålar och sprutor.

 

Jag tror att sommaren är värst. Man visar nålarna mycket mer och det är varmt. Pumpen får inte bli mer än 24 grader för då slutar inslulinet att fungera. Så när jag åker och badar och sådant får jag alltid ta med en frysväska.   Och när jag är och badar har jag inte pumpen på mig för den tål inte vatten. Så jag behöver ibland avbryta och gå upp på land och ta extra insluin. Kläder är ju också ett problem men det skrev jag tidigare om ju. 

 

På sommaren är blodsockrerna oftast svajigare och sämre eftersom man inte äter regelbundet och gör inte samma sak varje dag. Så det är ganska svårt att avgöra hur mycket insluin man ska ta.