DIABETES DAG 6
Dag 1: Vad är diabetes? Hur reagerade jag?
Dag 2: Behandlingen av diabetesen samt Vanliga frågor jag får
Dag 3: Träna och äta med diabetes
Dag 4: Nätterna med diabetes?
Dag 5: Skola med diabetes
Dag 6: Varför just jag? Acceptera sjukdomen!?
Dag 7: Kläder, blåmärken samt det värsta man kan säga till en diabetiker
Dag 8: Utomlands med diabetes samt sommar med diabetes
Dag 9: Vad är dåligt och bra med diabetesen?
Dag 10:Hur det känns just nu och varför
Varför just jag fick diabetesen förstår jag inte! Jag menar varför just jag? Här är vad forskarna tror om varför man får diabetes typ 1
Och det är INGA utav de punkterna som stämmer på mig! Ingen i min släkt har haft diabetes, jag var inte sjuk innan jag fick den jag var och åkte skidor, mamma var inte sjuk när jag var i hennes mage, jag var allergisk mot mjölk när jag var liten så jag drack inte mjölk, pappa hatar lamm, jag är inte överviktigt (jag har inte typ 2), Ingen speciell drama har hänt mig under mitt liv. Så det måste vara att jag hade för bra hygien och aldrig blev sjuk som bäbis alltså... NEJ! Jag var alltid sjuk! Hela tiden, jag föddes sjuk och fick ligga inne på sjukhus i över en månad! Ingen utav punkterna stämmer. Det är därför jag hade 0,0001% channs att få diabetes men ändå fick jag det! Klantigt.ö..
Jag har skrivit innan att diabetes är svårast på den psykiska fronten. Och det är det. Hela tiden försöker en diabetiker komma över det faktum att de har diabetes. Jag har snackat med en som heter Anneli och hon är 43 år och hon har haft det sedan hon var liten och hon säger att hon inte har accepterat den ännu. Jag har även pratat med en annan diabetiker som sa att han inte blev så ledsen utan tog det väldigt bra så det tog bara ett år för han att acceptera den. Det är välldigt olika. För mig är jag inne på mitt andra år som diabetiker och som läget är just nu så är jag låååååångt ifrån att acceptera den. I vintras/våras var jag helsäker på att jag nästan accepterat den. Men just nu är jag nere i en period när att är så mycket jobbigare. Jag tror det beror på att det snart är sommar och jag vet att jag kommer få ta så mycket ansvar. Till exempel: pumpen får ALDRIG bli mer än 20 grader eller blodsockrerna varierar mer så jag får testa mig oftare. Sen dessutom tänker jag ofta på att andra har ett större utbud på kläder och sådant. Jag måste anpassa mig till pumpen eftersom jag alltid måste ha med den, 24 timmat om dygnet. Jag kommer att bära kläder där man ser mina nålar. Jag tycker det inte är några problem att visa dom för de jag känner men för dom som inte känner mig brukar jag få blickar av. Det är inte jättejobbigt men det känns ju inte direkt bra.
Diabetesen går lite som balder på Lisseber. Den går upp och ner. I vintras/våras var diabetesen högt upp men nu är den längre ner. Men jag hoppas det blir bättre när sommaren börjar på riktigt när jag hittar på olika saker med mina underbara finaste bästa komp
Kommentarer
Trackback
